Tänker jag fel?
Vi bara måste visa det här brevet som kom idag:
“HEJ! Det har hänt fantastiska saker i mitt liv! Förmodligen för att jag vågat öppna upp efter att jag läst till samtalsterapeut hos er och fått nya insikter genom triaden.
Jo, jag har träffat en jättefin man via jobbet. Han blev änkeman för tre år sedan och har bearbetat sorgen efter sin hustru sedan dess. Men i våras fick han känslor för mig!
Vi träffas och allt känns väldigt bra, förutom en sak…
Han har låtit mig träffa sina barn samt sin fd frus dotter som han nu ser som sin styvdotter. Han vill också gärna att jag följer med honom till minneslunden någon gång. Jag har sagt att jag kan göra det en gång men sedan får han gå dit själv.
Nu vill han gärna att jag ska träffa hans frus syster och man vilka han umgås med som sina vänner. Men nu börjar det kännas lite konstigt för mig. Mina gränser utmanas… Jag är rädd att han vill att jag ska kliva in i hans och sin avlidna frus liv och fortsätta så som de levde
Eller det bara jag som är för känslig? Vad tycker ni?”
Med vänlig hälsning Solfrid M
Vi har fått många intressanta kommentarer kring brevet.
Hej!
Jag skulle inte ha gått så långt med att kliva in i hans liv! Min åsikt är att han lever med sin förflutna och inte med dig, inte i nu tiden. Du är skyldig dig själv att leva ditt liv och inte andras!
Vänligen, Mihaela Ranta.
Hej
Det är inte fel att ta in den man älskar i sitt liv. Bara det är ömsesidigt. Utifrån det skapar man sedan ett vårat liv och gemenskap
Livet är alltid att både ta och ge.