En ung man hörde av sig angående distansutbildningen Framtid efter utmattning och ville berätta sin historia. Namnet är fingerat men åldern stämmer.
”När jag gick in i väggen satt jag på ett bra jobb som programmerare och systemutvecklare. Ändå var det något som inte stämde. Jag blev väldigt trött och tog en långhelg för att återhämta mig men låg kvar i sängen lördag, söndag och måndag.
På tisdagen bestämde jag mig för att gå till jobbet. Men hjärnan sa nej och det blev sängen igen.
Detta var 1 februari 2021 eller 2022. Jag minns faktiskt inte exakt vilket år det hände. Alla känslor var liksom bakom en tjock dimma och inget gick riktigt igenom. Jag hade nog inte reagerat ens om jag hade blivit knivhotad. Så frånvarande var jag.
Min dröm har varit att arbeta med sociala medier och med video. Men det sågs inte som ett riktigt jobb av min familj utan det lät bättre att utbilda sig till programmerare och arbeta med spel den vägen. Så då gjorde jag det.
När jag väl kom upp ur sängen ville Försäkringskassan förstås att jag skulle försöka programmera igen. ”Arbeta 50-75 procent”, sa man. Så jag gick tillbaka till jobbet, startade min dator och blev sittande framför den. Något programmerande blev det inte. Jag kom inte igång.
Idag läser jag journalistik och video på halvtid och försörjer mig på a-kassa. Även om jag har betydligt mindre pengar nu än när jag arbetade som programmerare mår jag mycket bättre. Jag är på väg att bli stark igen.
Så här ser min plan ut för framtiden:
- Producera videos som jag publicerar på YouTube. Kanske blir det recensioner av datorspel och kanske kan det gå att leva på dem.
- Hitta kärleken. Jag vill bli tokkär! Men det måste få ta sin tid.
- Få ett nytt jobb. Kanske som programmerare eller så blir det något helt annat.”
Jesper (31)
